Barn och alkohol - för eller emot.

Ja, om det handlar om hur vi som föräldrar och det dessutom handlar om beteende som vi kan styra över så JA, självklart!!! Hur tänker du egentligen?!?!

Däremot inte mot obehagliga situationer utöver vår makt, som exv tiggare som vi ger pengar och förklarar ur läget är i deras hemländer eller när vi ser krig på TV.

Och ibland grälar föräldrar, och människor i vår närhet dör. Det kan vi inte skydda våra barn ifrån, då får vi bara hjälpa dem att hantera sina reaktioner och be om förlåtelse om vi själva gjort fel.

Är det inte dina intellektuella och emotionella begränsningar som yttrar sig där.

Dels genom att du som många jagsvaga personer använder pronomet vi i stället för jag och dels för att du tror att du kan tillämpa ett statistiskt medelvärde för alkoholmissbruk som en riskfaktor för mig.

Jag har levt så pass länge att jag känner mina brister och förtjänster ganska väl, i vissa fall har jag totalkoll på dem - som med alkoholbruk. Jag kommer aldrig någonsin att missbruka alkohol.

Vet du förresten vad min gamla mormor brukade säga om folk som gömde sin person bakom ett vi: "Vi sa svinskiten" eller alternativt "Du och dina löss".

Fyndigt, tycker jag - men så var det också en intressant kvinna, tyvärr minns jag inte om hon brukade alkohol eller inte.

Hur ska ni  göra för att lämna mig utanför diskussionen

Barn som har föräldrar med alkoholproblem är redan otrygga och nervösa och det blir självklart värre när vinflaskan åker fram. Jag minns själv när jag hörde ljudet av en ölburk öppnas och mådde direkt dåligt om det var pappa. När mamma hade några vänner över och dom drack lite vin tyckte jag att det var kul att sitta och lyssna eller tjuvlyssna, mamma var ju min trygghet och även om hon var lite fnissig så var hennes famn alltid trygg. Jag har det med mig nu när jag har barn, jag frågar hur det känns, om det är läskigt osv. Jag kan ha min bästis över och vi sitter jag dricker något glas rosé och pratar ungdomsminnen, det vet jag i mitt hjärta min dotter inte tycker är obehagligt. Men å andra sidan har jag aldrig varit packad, lovat saker på fyllan, legat bakis en hel dag, spytt på mattan och väckt henne mitt i natten för frukost. Det finns ingen mening att begränsa sitt liv utifrån statistik när man kan lära känna sina barn och utgå ifrån dom.

??? Statistiska medelvärden för alkoholmissbruk???

1. Vi pratar inte om alkoholmissbruk i den här tråden, jag tror ingen tycker det är okej att missbruka alkohol i närheten av barn. Vi pratar alkoholbruk
2. Den statistik jag syftade på var att du tolererar en 0-procentig risk för dina barn, vilket naturligtvis är oförenligt med att över huvudtaget leva.

Jag menar att det är inte vi vuxna som ska uttala oss om huruvida vi kan/bör dricka i närheten av barn, det är barnen själva som vi måste fråga. 

Frågade.
Det är okej sålänge jag bjöd:)

Vi .

Jag har ingen erfarenhet av Bup men har noterat att det har framförts allvarlig kritik mot barn- och ungdomspsykiatrin i medierna de senaste åren. Jag befarar att det kan finnas fog för den kritiken om de som arbetar inom Bup inte ens kan skilja mellan pronomen som jag och vi.

Jag måste påpeka att du inte är fler än en såvida du inte också ger dig själv understöd i tråden med en fast signatur. Annars är "vi" fel. Vi syftar på fler än en.

Mm, mina barn anser inte att alkohol är ett problem inom familjen och i dess umgänge med andra.

Mina barn skulle förmodligen anse att du var en charlatan om de mötte dig i din påstådda egenskap av skolläkare.

Det finna en hel del jag gör som mina barn ibland tycker är lite jobbigt och pinsamt, allt från att jag lämnar på skola (kliver ej ur bilen iofs) i foppatofflor, morgonrock och håret i lilla My-knut till att yoga på gräsmattan (trots att ingen mer än barnet ser), drar dåliga skämt, pussar offentligt, kallar dem "min bebis" (jag vet, jag måste sluta med det!), mm mm mm, men att jag som tex nu har tagit två glas vin (första upphällt kl 18), har aldrig varit en issue. Och tro mig, jag har frågat! Första gången när jag läste denna debatt här på FL typ 2006. De är helt oförstående och skakar mest på huvudet. Att det finns barn som far illa av att föräldrarna dricker alkohol är tragiskt, men man hjälper inte de barnen genom att förbjuda alla föräldrar att dricka alkohol, inte heller genom att moralisera.

första gången jag såg min mamma dricka var jag 16 år då drack hon 2 glas vin. Aldrig alkohol i kylen eller dylikt hon "tål" inte alkohol blir svin bakis på ingenting. Men ätit middagar under uppväxten hos kusinerna där det dracks.. Börjar man inte bli för gammal för sånt trams när man passerat 45/50 strecket liksom orka.. Dricker själv ibland. Är emot att man ska dricka alkohol med barnen. Förstår inte grejen med det det kan skada det kan gå bra. Märker vilken äcklig "kultur" många har som växt upp med föräldrar som skämtar och har sig om sin alkohol och dricker ganska ofta. Vill påstå att jag har mycket sundare syn på alkohol än mina kompisar även om jag inte är så moralisk som min mamma :P

Jag dricker alkohol när jag vill och den som har problem med det kan själv välja att inte närvara. Jag har inga problem att hantera alkohol och som 40+'are är ungdomens fylleslag sedan länge ett passerat kapitel. Jag vill påstå att jag betedde mig relativt städat även som påtagligt onykter under den värsta festperioden av livet. Kort sagt saknar jag argument för att måttligt alkoholintag hos vuxna i barns närvaro skulle vara direkt olämpligt generellt sett, men såklart finns undantag på individnivå. Förövrigt finns ju folk som inte kan bete sig ens utan påverkan av rusmedel.

Såklart har jag haft obehagliga upplevelser kopplat till alkoholintag, både som barn och vuxen, men det har nästan uteslutande handlat om personer utanför familjen, trots att det alltid har nyttjats alkohol vid olika högtidsfiranden i vår släkt. Så relativt sett har jag inte haft dåliga erfarenheter av att det nyttjats alkohol.

Jag kan tillägga att jag och alla jag umgås med dricker öl, vin, whisky mm främst för smakens skull, inte sällan som måltidsdryck till helg och fest. Supande för supandets skull var något man tyckte var kul när man var 20-25 (och då var inga barn med).