Barn och alkohol - för eller emot.

Bra föräldrar som väljer alkoholen före barnen. Perfekt.

Nix.

Det blir bara pinsamt när en fanatiker försöker tvångsmata vanliga föräldrar med sina överjästa moralkakor.

Orsaken till att folk vänligt men bestämt tackar nej till dina skapelser är att de anser sig känna sina barn bättre än du gör.

Att du projicerar in dina egna upplevelser i andras barn handlar enbart om dig själv inte om någon annan.

Men du är ju helt otrolig. Det jag sagt är FRÅGA BARNEN och att det är ONÖDIGT ATT TA RISKEN att de far illa utan att fråga, samt att jag påpekar eftersom föräldrar kanske inte ens reflekterar över att barnen kan fara illa av det! Det din och min diskussion fastnat i är att du gång på gång får det till att DU MINSANN kan hantera alkohol, och att jag pratar om de som INTE kan, fast jag i själva verket pratar om hur barnet kan hantera att föräldrarna dricker varesig mycket eller lite! Utöver det har jag sagt att JAG inte kommer dricka med mina barn eftersom jag vet hur jag själv kände.

Att du får det till att jag tex vill införa lagstiftning om förbud mot alkohol och att jag så gott som menar att jag vet mer om dina barn än du, det tyder ju än en gång på att du överhuvudtaget inte fattar vad jag säger.

Tror din besserwisser-attityd är ett större problem än ditt alkoholbruk efter den här cirkeldiskussionen.

Alla behöver inte bli så vid berusning. Min man dricker 1-6 öl lugnt och fint och förändras istället mer i hyn och ja. Men ett barn kan säkerligen uppfattat även dem förändringen som jobbig.

Jag däremot ska Inte dricka vare sig framför eller någon annanstans för jag har inte koll!

Tycker ändå nolltolerans inför barn är vettigt och jag kommer utöva det. Min man får lov att njuta sina öl då och då och jag måste lita på att det funkar och att hans sätt och dricka är normalt.

Ja, men som du säkert har noterat så tackar i stort sett alla föräldrar i den här tråden nej till dina moralkakor.

Några, däribland jag, har frågat barnen - andra anser väl att det ligger i föräldrarollen att kunna avgöra vad barnen får vara med om. Tja, det gör jag med iofs - men det roade mig att fråga när den här tråden dök upp.

Svaret jag fick var att det är helt ok.

jag skickar en hälsning från ett av mina barn som just gick förbi och undrade vad jag sysslar med. Hon tycker att du verkar vara konstig som lägger dig i hur andra har det och försöker förklara för dem hur de ska leva. 

Tyvärr tycker hon också att jag är konstig som sysslar med att besvara märkliga frågor när det är sommar, semester och skollov.

Fast du är väl precis likadan då, som sitter och predikar för mig om att jag ska sluta predika? Eller att jag predikar fel? Att jag inte får tycka? Och liksom blir stolt och mår bra när du och ditt barn tillsammans kan säga till mig att jag är konstig som vill att man ska tänka? Finns ju alldeles för många som inte gör det, men det ska väl jag strunta i då.

Ja gå och gör nått vettigare istället då.

Inte alls.

Jag har inga synpunkter på föräldrar som avstår från alkohol, vare sig de gör detta enbart i sammanhang där deras barn är med eller överhuvudtaget. Jag har inga synpunkter på folk som är nykterister, det är deras val

Vad du gör är att du försöker kränga moralkakor och så blir du misslynt när folk tackar nej.

Så är det ju inte alls, har diskuterat med flera här i tråden som du kan se och det är knappast så att jag idiotförklarar nån eller är "misslynt". Det är dig jag har problem med eftersom du inte förstår vad jag säger utan bestämmer vad jag menar hela tiden, och fortsätter upprepa det som är oväsentligt. Verkar mer som du vill bråka än diskutera.

Inte alls - men jag anser att det är viktigt att sätta tydliga gränser mot moralkakekrängarna.

Jag har inga synpunkter på hur du lever ditt liv eller hur du väljer att förhålla dig till alkohol om du få barn.

Du har synpunkter på människors val att leva - andra har synpunkter på dina moralkakor/åsikter.

Skillnaden är fundamental - även om du inte kan förstå detta.

Låter sorgligt att inte ha några synpunkter på hur barn mår.