BF Juli 2017 ny

Ja, det är jobbigt att känna såhär och det har jag inte känt med de andra två. Troligtvis spelar det väl in att hela graviditeten varit en oro och så svårt att tro på att det slutar väl...

Det ska inte vara någon ökad risk för komplikation för att den andra ska ut. Han är väl kanske 15-17 cm och säkert lite "ihopskrynklad" så han kommer ut lätt och troligtvis ihop med moderkakan. Det som kan hända är att inte moderkakan inte orkar med och att det kan bli en blödning, men sånt kan ju hända annars också... fast är sjukt nervös.
"Tyvärr" finns ju ingen återvändo nu, ut ska det på nåt sätt!!

Förmodligen kommer det ju gå jättebra! Men man förstår ju din oro såklart! Hoppas verkligen det inte blir några ytterligare komplikationer för er del. Känns som ni haft er beskärda del av sånt nu. 

Tycker oron går så upp och ner. Senaste oron, som egentligen är piece of cake och löser sig, är att både mina föräldrar och svärisarna är bortresta hela veckan innan bf. Det är dom enda sonen sovit borta hos innan, så det är ett litet orosmoment. Men inte alls säkert bebisen kommer då och han flera andra (3 fastrar tex) som han är väldigt trygg med. Inte ens säkert det blir aktuellt med nån övernattning heller. Och så är det ju absolut inte på liv eller död. Men det är min senaste fundering, haha :)

Förstår att du oroar dig för allt möjligt! Du har inte haft det lätt. Hur känner du inför att föda ut den lille? Kommer du vilja se osv?

Du är modig och det kommer gå bra. Snart är du i mål!

Jag vet att det finns de som inte bor i en stad eller har en förlossning, men oftast är man då redan inställd på att dels åka och avståndet till närmsta eller näst närmsta stad eller vad det kan vara. Samt antagligen varit på den orten av olika anledningar så man hittar. 

Så nej jag är inte inställd på eller vill föda i annan stad, av olika anledningar. Okej om inte blir första eller andra valet men bara det är inom Stockholms län. Och då kan det ju bli en stund i taxi med värkar i vilket fall åker mest kommunalt så vet inte hur lång tid det tar. 

Jag hoppas verkligen allt går bra. Mina andra förlossningar har varit otroligt bra. Inga problem alls.

Förstår om du nojjar över att ingen kanske är hemma. Visst är det inte på liv och död, men det är ju ändå sådana "små" saker som kan ställa till det för en när man funderar och vill att allt ska flyta på!

Det känns ok att föda ut den lilla sålänge allt går bra...och ja, jag vill se honom. Ska dock låta barnmorskorna ta hand om honom först, eftersom jag vill koncentrera mig på mitt levande barn direkt.
Sen får barnmorskorna avgöra lite om det är något att se...är det bara en blå/svart klump så är det ju bättre att ha minnena från ultraljuden...men ser man att det är en liten människa så vill jag se. Troligtvis ser man det, har ju sett ut som en liten bebis på ultraljuden iaf...
Läkaren sa att man oftast målar upp en värre bild än vad det är och att hon rekommenderar att vi tittar på honom.

Hej Gröna Druvan! Vet inte om du minns mig men jag skrev lite till dig i samband med att du fick veta om er tts. Jag råkade ju ut för samma. Har tjuvläst här i tråden då och då och är glad att iaf er ena klarade sig <3
Vill bara skriva att jag definitivt tycker du ska titta på den lille, tror du kommer ångra dig annars. Vi förlorade ju båda och har inte ångrat en sekund att vi valde att hålla dem! Lycka till nu <3

Hej!
Tror att jag kommer ihåg dig, men inte helt säker. Var några stycken jag skrev med som varit med om samma.
Tror också att det är som du säger, att jag kommer ångra mig om jag inte tittar på honom.
Vill du påminna mig lite om er resa? Opererades ni eller dog de i magen ändå? Vilken vecka var det? Hur såg de ut när de föddes? Du kan ta det i pm om du inte vill skriva här!

Påtal om något helt annat! Snacka om att livet har känts så mycket enklare denna vecka! I helgen kom solen och värmen äntligen hit! Snön är helt borta från gräsmattorna och isen börjat släppa i kanterna! Det går äntligen att börja klä av sig och börja njuta av sommaren! Kände hur allt bara förändrades på en natt och jag vill inte bara ligga i sängen längre! Tänk vad mycket vädret kan göra med en:)

Idag har varit en sån gråt dag.....

börjar med att på profylaxkursen så har jag gråten i halsen hela tiden och när vi skulle testa att andas genom en värk, gick bra i måndags, så när mannen nyper till i låret så drog jag undan benet oxh slog bort hans hand. Blev så besviken på mig själv att jag inte klarade av det som alla andra oxh åter igen rädd för hur ska jag klara av smärtan så börjar gråta lite smått.

Kursledaren ser ju detta och precis när jag lugnat ner mig så kommer hon bort och liksom "blev det jobbig påminnelse"

Ja så bryter jag totalt ihop och grät typ nästan hela resten av kursen. Kul.

Sen var vi inne där positionskontroll av flickan.

Fick ligga med ctg först och bm känner lite snabbt oxh säger att det känns som huvudet är nere.

När läkaren sen kollar med ul så konstanterar hon snabbt att hon ligger i säte, så då bokar vi vändningsförsök imorgon.

Blev så paff så börjar gråta igen. De fråga om jag vill föda vaginalt, säger att jag vet inte längre men känner ändå att jag kommer ångra mig om jag inte ens försöker. 50 % chans att det lyckas imorgon.

Är helt mör och mentalt slut idag. Lyckas det inte imorgon så bokas snitt.