BF Juli 2017 ny
Här samlas vi som har bf juli 2017!
Varmt välkommen
-
-
Svar på tråden BF Juli 2017 ny
-
Jag kan skriva här det är ingen faraGrönaDruvan skrev 2017-06-07 15:47:27 följande:Hej!
Tror att jag kommer ihåg dig, men inte helt säker. Var några stycken jag skrev med som varit med om samma.
Tror också att det är som du säger, att jag kommer ångra mig om jag inte tittar på honom.
Vill du påminna mig lite om er resa? Opererades ni eller dog de i magen ändå? Vilken vecka var det? Hur såg de ut när de föddes? Du kan ta det i pm om du inte vill skriva här!
De upptäckte tts i vecka 16, minns inte graden men har för mig grad 2 redan så tidigt. Den lille hade ingen urinblåsa alls och de skiljde en hel del i storlek, man såg tydligt att cirkulationen var störd. Vi träffade Marius på Huddinge Sjukhus som var villig att operera mig dagen därpå men han var ärlig med risker etc så vi tackade nej efter mycket om och men och avbröt graviditeten två veckor senare
två fina flickor födde jag i vecka 17/18. Dom var jättefina, man såg att den lilla var helt illröd o genomskinlig i huden dock såg sjuk ut, men inte på något läskigt sätt. Jag sattes igång kl 10 på fm och födde dem kl 19 nånting samma dag. Sov en natt och opererades pga moderkaksrester,
Sov en natt till sedan orkade vi se på dem!
Jag blev gravid fyra månader senare och födde min dotter för två veckor sedan <3 -
Dom såg precis som en bebis fast i miniatyr. Allt fanns där.
-
Lycka till imorgon. Skickar en stor kram! Förstår att du är helt slut mentalt efter denna dag!Haiduchi skrev 2017-06-07 16:54:28 följande:
Idag har varit en sån gråt dag.....
börjar med att på profylaxkursen så har jag gråten i halsen hela tiden och när vi skulle testa att andas genom en värk, gick bra i måndags, så när mannen nyper till i låret så drog jag undan benet oxh slog bort hans hand. Blev så besviken på mig själv att jag inte klarade av det som alla andra oxh åter igen rädd för hur ska jag klara av smärtan så börjar gråta lite smått.
Kursledaren ser ju detta och precis när jag lugnat ner mig så kommer hon bort och liksom "blev det jobbig påminnelse"
Ja så bryter jag totalt ihop och grät typ nästan hela resten av kursen. Kul.
Sen var vi inne där positionskontroll av flickan.
Fick ligga med ctg först och bm känner lite snabbt oxh säger att det känns som huvudet är nere.
När läkaren sen kollar med ul så konstanterar hon snabbt att hon ligger i säte, så då bokar vi vändningsförsök imorgon.
Blev så paff så börjar gråta igen. De fråga om jag vill föda vaginalt, säger att jag vet inte längre men känner ändå att jag kommer ångra mig om jag inte ens försöker. 50 % chans att det lyckas imorgon.
Är helt mör och mentalt slut idag. Lyckas det inte imorgon så bokas snitt.
-
Okej, skönt att det inte är någon ökad risk då. Såklart man kan bli nervös och orolig ändå. Jag skulle också vara orolig och inte alls peppad om jag skulle genomgå en vaginal förlossning igen. Just smärtan har varit ohanterbar för mig vid andra förlossningen då det tog så lång tid. Krafterna tog ju slut till sist, men det var ändå så lång bit kvar då. Det du har till din fördel nu är väl att du är omföderska och det borde gå lättare för dig denna gång, samt att din bebis inte kommer vara så jättestor. Hoppas det går smidigt med igångsättningen.GrönaDruvan skrev 2017-06-07 14:17:09 följande:Ja, det är jobbigt att känna såhär och det har jag inte känt med de andra två. Troligtvis spelar det väl in att hela graviditeten varit en oro och så svårt att tro på att det slutar väl...
Det ska inte vara någon ökad risk för komplikation för att den andra ska ut. Han är väl kanske 15-17 cm och säkert lite "ihopskrynklad" så han kommer ut lätt och troligtvis ihop med moderkakan. Det som kan hända är att inte moderkakan inte orkar med och att det kan bli en blödning, men sånt kan ju hända annars också... fast är sjukt nervös.
"Tyvärr" finns ju ingen återvändo nu, ut ska det på nåt sätt!! -
Åh, nu minns jag dig!happylife skrev 2017-06-07 17:13:53 följande:Jag kan skriva här det är ingen fara
De upptäckte tts i vecka 16, minns inte graden men har för mig grad 2 redan så tidigt. Den lille hade ingen urinblåsa alls och de skiljde en hel del i storlek, man såg tydligt att cirkulationen var störd. Vi träffade Marius på Huddinge Sjukhus som var villig att operera mig dagen därpå men han var ärlig med risker etc så vi tackade nej efter mycket om och men och avbröt graviditeten två veckor senare två fina flickor födde jag i vecka 17/18. Dom var jättefina, man såg att den lilla var helt illröd o genomskinlig i huden dock såg sjuk ut, men inte på något läskigt sätt. Jag sattes igång kl 10 på fm och födde dem kl 19 nånting samma dag. Sov en natt och opererades pga moderkaksrester,
Sov en natt till sedan orkade vi se på dem!
Jag blev gravid fyra månader senare och födde min dotter för två veckor sedan <3
Ångrar du idag att ni inte opererade? Säkert konstigt att tänka så, för då hade ni ju inte haft er dotter idag... härligt att ni lyckades så fort!! Underbart!!
Vår tts var ju också grad 2, men låter ändå som dina tvillingar var mer påverkade än mina. Min lilla hade ingen urinblåsa, men fortfarande mycket fostervatten och den stora hade ju endast lite påverkan på hjärtat. De var nästan helt jämnstora också.
För vår del fanns det inget annat val än att operera, jag hade inte klarat att göra något annat. Ändå tur att man får välja det som känns bäst, men det är då inga roliga val man har när man sitter där alltså.. -
Stackare...jobbigt när allt bara blir fel...Haiduchi skrev 2017-06-07 16:54:28 följande:
Idag har varit en sån gråt dag.....
börjar med att på profylaxkursen så har jag gråten i halsen hela tiden och när vi skulle testa att andas genom en värk, gick bra i måndags, så när mannen nyper till i låret så drog jag undan benet oxh slog bort hans hand. Blev så besviken på mig själv att jag inte klarade av det som alla andra oxh åter igen rädd för hur ska jag klara av smärtan så börjar gråta lite smått.
Kursledaren ser ju detta och precis när jag lugnat ner mig så kommer hon bort och liksom "blev det jobbig påminnelse"
Ja så bryter jag totalt ihop och grät typ nästan hela resten av kursen. Kul.
Sen var vi inne där positionskontroll av flickan.
Fick ligga med ctg först och bm känner lite snabbt oxh säger att det känns som huvudet är nere.
När läkaren sen kollar med ul så konstanterar hon snabbt att hon ligger i säte, så då bokar vi vändningsförsök imorgon.
Blev så paff så börjar gråta igen. De fråga om jag vill föda vaginalt, säger att jag vet inte längre men känner ändå att jag kommer ångra mig om jag inte ens försöker. 50 % chans att det lyckas imorgon.
Är helt mör och mentalt slut idag. Lyckas det inte imorgon så bokas snitt.
Jag kan förstå dina känslor.
Jag håller tummarna att vändningsförsöket lyckas!!! -
Vad hände med bebisarna sedan? Valde ni att ta hand om de själva så att säga?happylife skrev 2017-06-07 17:14:54 följande:
Dom såg precis som en bebis fast i miniatyr. Allt fanns där.
-
Är lite orolig att det ska ta för lång tid och att smärtan blir för jobbig. De andra förlossningarna har ju gått fort, så har aldrig haft ont så jättelänge....men samtidigt vet jag att jag har hög smärttröskel och kan ta smärtan ganska bra, men vet ju som sagt inte hur jag reagerar om det tar tid..Joline84 skrev 2017-06-07 19:25:28 följande:Okej, skönt att det inte är någon ökad risk då. Såklart man kan bli nervös och orolig ändå. Jag skulle också vara orolig och inte alls peppad om jag skulle genomgå en vaginal förlossning igen. Just smärtan har varit ohanterbar för mig vid andra förlossningen då det tog så lång tid. Krafterna tog ju slut till sist, men det var ändå så lång bit kvar då. Det du har till din fördel nu är väl att du är omföderska och det borde gå lättare för dig denna gång, samt att din bebis inte kommer vara så jättestor. Hoppas det går smidigt med igångsättningen.
Som du skriver så kan det ju gå superbra med tanke på att jag fött två barn och att han nog inte vägde mer än 3 kg. -
Tack alla !
<3
Har pratat massor med vänner och mannen. Var ute efter middagen och planterade lite och andades lite frisk luft. Såå härligt. Känner ett så enormt behov av att få promenera eller springa av mig, men fogarna hindrar ju.
Mumsar nyskördade rädisor och laddar inför vändningsförsöket.
Någon som gjort det innan ? -
Förstår att du är nervös, blir ju lite samma situation som för mig. Min lilla har också legat i säte. Får se på fredag nästa vecka om hon vänt sig. Annars bokar dom in vändningsförsök för oss med. Något som oroar mig inför det är om dom lätt lyckas vända henne, att hon ska snurra tillbaka till säte då hon snurrat ett par gånger. Hur skulle du känns inför ett eventuellt snitt? Eller kan du tänka dig föda i säte?Haiduchi skrev 2017-06-07 21:21:42 följande:
Tack alla !
<3
Har pratat massor med vänner och mannen. Var ute efter middagen och planterade lite och andades lite frisk luft. Såå härligt. Känner ett så enormt behov av att få promenera eller springa av mig, men fogarna hindrar ju.
Mumsar nyskördade rädisor och laddar inför vändningsförsöket.
Någon som gjort det innan ?