Träningsnördar - här samlas vi!

Svarar länge efter din fråga favete: känns inte som om jag kommer klara av 16 kg till nyår :(

hej alla. Hittade denna tråden och tänkte lämna en liten kråka. födde våran son för 3 månader sedan, och känner av ett framfall. På efterkontrollen så sa BM att det var främre slidväggen som var "förslappad" men att jag skulle knipa knipa och knipa lite till. Innan graviditeten så tränade jag iaf 3 ggr i veckan, om inte mer ibland.
Hade ju inte en aning om att man blev som man blev i kroppen efteråt och att man inte kan börja träna ordentligt på lång tid.
När började ni köra på efter förlossningen? Jag har varit på gymmet två ggr och kört lite styrka, och en gång vart på ett yoga pass. Men vågar inte köra så mycket mer med tanke på att det kan bli vrre där nere.
Hur har ni gjort?   

Vet du vad. Jag tycker att du börja mäta dig istället för att stirra dig blind på vågen. Många gånger tappar man faktiskt mer i centimetrar än kilon. Dessutom hamnar man alltid på platåer i sin viktnedgång. Det försvinner några kilon i taget. Ofta står man still emellanåt, för att sedan rassla till.

Tränar du mycket styrka? I så fall kanske du har byggt muskler och på så sätt omvandlat kilona istället.

Sätt upp delmål. Exempelvis att du ska försöka minska en klädstorlek till årsskiftet. Som sagt var, stirra dig inte blind på vågen. Du kommer att tappa kilona för eller senare, så länge du har rätt inställning 

Aldrig testat, men den där pannkakan lät intressant och ett plus för att den går att frysa in. Perfekt för stressiga frukostar!

Mentalt tippar jag på runt 3 månader och efter 6 månader känner man sig som hemma.

Med första barnet började jag springa efter 2 månader och blev skadad givetvis. Jag kunde knappt gå på 2 veckor. Jag har ett fiskmåsminne känner jag nu, kanske för att klockan är 02:00 här nu, men jag minns inte när jag började träna efter andra och sista barnet. Däremot tog jag upp träningen på "allvar" för 4-6 månader sedan, d v s när det yngsta barnet var 2,5 år. Innan dess har jag kört på promenader samt enklare övningar hemma i stil med aerobics som kombinerades med en relativt strikt kost.

Hej! Jag fick min son med kejsarsnitt och började gå på ett mamma/babypass (en gång i veckan) när han var fyra månader. Innan dess var det bara dagliga promenader och post-caesarian Pilates. Jag var ganska medtagen efter snittet (det kändes ju som att alla inälvor skulle hoppa iväg när man t ex skrattade) och det tog lååång tid innan jag hittade min bålstyrka igen och magen såg ut som i femte månaden i ett år efteråt. Mitt råd till dig är att skynda långsamt, om du känner dig svag "där nere". Om bäckenbotten stressas ännu mer kan du förvärra saker. Man kan inte jämföra sig med andra och när de började träna, eftersom varje kropp är så individuell och vilka fysiska effekter graviditet och förlossning har haft på kroppen varierar så mycket. Självklart finns det generella råd (tidsmässigt brukar det vara: "6 veckor efter vaginal och 3 månader efter snitt, kan du börja träna" t ex)

Det viktiga, vad gäller knipövningarna, är att du gör dem, såklart (och de är supertrista, tyvärr). Men också att du känner att du gör rätt och att du känner att de har någon verkan innan du börjar träna "på allvar" igen. Det är inte alltid helt lätt att "hitta" sina muskler där nere, inte minst efter en förlossning. Men det är jättebra att knipa, och viktigt att du känner att du får resultat av det (för det kommer inte automatiskt och fungerar inte på alla).  Det du främst ska undvika är "stötande" träning - så ingen "hight impact" som löpning, aerobic-klasser av olika slag. Inte heller tyngre styrketräning, där pressen på bäckenbotten kan bli ganska stor. Du ska, allmänt, försöka att undvika att lyfta tungt och ev. inte bära ditt barn mycket i bärsele, åtminstone inte om du är ute och promenerar. Promenera är annars bra - så det kan du ju göra. Och lättare styrketräning, som du gör tyngre successivt, gärna sittande övningar. Försök att knipa med bäckenbottenmuskulaturen vid det tyngsta skedet i övningen. Annars är det jättebra om du gör ett litet pass (kanske på en halvtimme) med lämpliga Pilatesövningar (inte för avancerade!) flera gånger i veckan. Kanske prova på om kinesis-träning känns bra (inte för starkt motstånd i maskinen, dock) - om du har tillgång till det på ditt gym t ex.

Lycka till med att få kroppen "back on track"!

Ja, och barn har hon också (en tonårig dotter)! Det kan man inte se på magen, precis!

Jag vet inte hur mycket hon tränar nu (bilden är ganska ny). Men hon var ordentligt deffad redan när vi jobbade tillsammans. Och då undervisade hon mest (hon var vår studio-coordinator). Men sedan några år tävlar hon i någon typ av muskelbyggningstävlingar. Hon brukar skicka bilder ibland. Men jag har haft så mycket i mitt liv och har inte frågat om hur hon har tränat osv. Men kämpat har hon gjort, det har hon gjort klart.
Sedan ligger det ju i generna också - en del tjejer från Karibien har, naturligt, litet underhudsfett och lätt att bygga muskler.

Jag kommer ihåg när jag utbildade mig inom träning och den första kursen jag gick, Exercise to Music. En kompis jag lärde känna då är, i grunden, en ganska lat person (brukar klaga efter 20 minuters promenad t ex). Under tiden vi gick kursen kom hon i, något som såg ut som, toppform! Magrutor, superdeffade armar, you name it. Hon var då c:a 38 år. Och det bara av det vi gjorde under kursen! Hon är också från Karibien. Lång, smal, älskar öl och chips och rör sig helst så litet som möjligt (även om hon hade ett visst intresse för träning, såklart, eftersom hon gick kursen). Åker bil överallt. Hon jobbade sedan på samma gym/klubb som  jag, med administration. Och kvinnliga medlemmar brukade fråga ut henne om hur hon tränade, i tron att de skulle kunna se ut som hon....). De skulle bara vetat hur litet hon tränade (litet lätt träning ett par gånger i veckan, max).