Hej hoppas att det är okej att jag hoppar in här.
Har hängt med här men aldrig skrivit något innan då jag har varit orolig för att det skulle varit något fel på bebisen i magen.
Idag va ja på rul och allt såg bra ut har bf den 23/7.
Har fått eksem, aldrig haft det tidigare så det är väl nu för att jag är gravid. Iaf så skrev läkaren ut Locoid (kortison) salva till mig. När jag läser om det står det att den inte bör tas av gravida :/ men hon sa att jag kunde ta den iaf. Hur ska jag göra? Någon mer som fått kortison även om ni var gravid?
Fast ett snitt är ju en operation, dessutom med ett ganska stort snitt - det stora hålet i buken är nog det som skrämmer mig mest.
Det ska väl dessutom tas sprutor (blodförtunnande) efteråt? Det vet jag inte om man gör efter en vaginal förlossning?
Jag har erfarenhet av att inte läka så fantastiskt när de öppnat mig, så några två veckor för att "läka" tror jag inte ett dugg på.
Kanske är storleken på snittet anledningen till att jag inte gillar tanken oavsett om det skulle vara planerat eller inte...
Kejsarsnitt är uppenbarligen en känslig fråga.. Jag själv önskar att omständigheterna vore annorlunda och jag kunde föda vaginalt och få en "drömförlossning". Men vid min 36 timmar långa förra förlossning (OBS läs ej vidare om du ej vill läsa om s.k. skräckhistorier), då de sista timmarna jag bara kan likna med tortyr så fick jag en total sfinkterruptur grad 4. För er som inte vet vad det betyder så sprack jag alltså från slidan, genom mellangården, ringmuskeln slits av och spricker även in i ändtarmen. Plus djupa vaginala bristningar. Jag minns knappt att jag höll min dotter när hon kommit ut, hade fortfarande mycket ont. Absolut ingen omedelbar lycka eller "smärtan försvinner så fort barnet kommit ut". 10 min efter födseln rullas jag iväg till operation, oerhört psykiskt påfrestande, när jag låg där förstod jag inte vad som hänt utan jag trodde allt bara var en mardröm. Då hade jag varit vaken närmare 50 timmar.. Dotterns första timmar missade jag. Idag är jag återställd, läkaren säger att det är mitt val, jag får föda vaginalt om jag vill. Men risken finns att jag spricker i ärret. Jag har medicinska orsaker till att bli beviljad ks. Jag kan känna mig ledsen över situationen, men jag har accepterat det och för min del finns det inget val. Kejsarsnitt är det ända sättet som jag kommer att FÖDA mitt barn på. Pga vad folk tycker och tänker har jag ännu inte bestämt mig för om jag tänker berätta för allmänheten att det kommer att bli ett snitt. De närmsta vet ju så klart. Men typ bekanta, grannar osv. Förstår ni vad jag menar? Hoppas texten blev något så när sammanhängande.. Trött nu.. BF 11/7, snittet kommer att bli mellan den 30 juni - 2 juli.
Lite knäpp fråga, men måste man ha det där skynket framför när man gör kejsarsnitt? Jag är lite konstig men jag vill se när dom skär och tar ut barnet? Får man inte det?