Det är inte lätt att vara sentimental gravid mamma till en fyraåring som ska på bio idag med resten av fyraåringarna på dagisavdelningen. De hade abonnerat en stor buss och de fyllde inte ens längst fram på bussen men ungarna såg så lyckliga ut och jag med mina hormoner försökte hålla tillbaka tårarna. Första gången han åker buss!
Alltså, jag mår inte bra nu. Är i vecka 25+0/24+6 idag. Har sedan i söndags varit riktigt risig i magen, det kommer som i attacker med magsmärta och däremellan mår jag ganska bra. Har varit otroligt uppblåst och rapat massor, raparna smakar typ ägg. Otroligt vidrigt. Kan äta som vanligt men går ner i vikt. Är typ fjärde eller femte gången jag får någon magåkomma denna graviditet. Sjukt trött på detta nu.
Någon som varit med om liknande?
Hur får man igenom ett snitt? Jag är jätterädd inför den här förlossningen, men klarar liksom inte av att prata med utomstående.. Aldrig klarat av kuratorer eller psykologer.. Så det blir svårt att förklara varför jag vill ha snitt.. Förminskar alltid mig själv och sen låter det inte som att jag har några problem..
Jag ska inte heller snittas (vad jag vet om ännu dvs).
Men ska inte behöva gå över tiden något så kanske blir igångsatt.
Någon här inne som har blivit det förut?
Skulle någon av er kunna vara en ängel och hjälpa mig? Har så fruktansvärt ont i höften, men får inte till hur foglossningsbältet ska sitta. Förra graviditeten hamnade det rätt jämt men nu känns allt bara fel. Tänkte om någon kunde fota när det sitter på, framifrån och bakifrån? Vore supersnällt, har inte tid hos bm förrän på torsdag.
Ni som har barn sedan tidigare, har ni det planerat och klart med barnvakt och så? Om allt går som det ska, och snittet utförs då det är planerat, har vi väl det ganska klart hur vi ska göra. Men om det skulle dra igång tidigare.. Vet inte riktigt hur vi skulle lösa det då. Sen träffade jag en vän idag som blev nästan chockad över att maken kommer att åka hem på kvällen efter förlossningen. Men vad ska man göra? Alla har inte möjlighet att fixa barnvakt över natten. Vår dotter har aldrig sovit borta eller utan oss hemma. Vi får väl se hur det löser sig.. Men har alla ni planerat att gubben ska stanna kvar på bb? Jag kan väl känna att det vore skönt om han kunde stanna just för att det blir ett ks, och jag vet inte hur jag kommer att må, men samtidigt så finns det ju personal där för att hjälpa..