Hej och välkomna alla gravida. :)
Tänkte att jag startar en tråd för oss som är beräknade i maj. Jag är beräknad till 1 maj med andra barnet. Storebror är född 15 april 2014 så det blir lite över två år mellan ettan och tvåan om allt går som det ska. :)
Fritt att diskutera och ställa frågor om allt som rör gravitideten och allt däromkring.:) Trevlig ton såklart! Har man något negativt i tankarna, håll det för dig själv. ;)
Det var exakt i tiden längdmässigt så det kändes jättebra! Idag är vi i v 8+6.
Nån fler än jag som inte har riktiga symptom? Känner mig mest bara som att jag håller på att bli jättesjuk. Är trött också och ibland kommer lite illamående eller lite ont i brösten. Men inget mer. Ingen växtvärk ännu...
Nån som har lika?
Jasmin vad kul! Vi har gjort en FRysåterföring och tänkt att det skulle ju va helt otroligt om det delade sig. Men man tänker det är omöjligt!! Tänk om ena ägget verkligen delat sig när ni ändå fick 2 insatta!! Vi såg vårt på VUL i måndags, och det var 1 pickande hjärta
Nån fler än jag som inte har riktiga symptom? Känner mig mest bara som att jag håller på att bli jättesjuk. Är trött också och ibland kommer lite illamående eller lite ont i brösten. Men inget mer. Ingen växtvärk ännu...
Nån som har lika?
Vad roligt att denna grupp skapats!
Är beräknad 3 maj & har redan ett barn född April -14, så du & jag TS har de väldigt likt ;)
Är detta ett elakt skämt?
Jag har varit in och ut lite på tråden och inte kommenterat så mycket men jag var inne här i början och skrev om mitt missfall 5 augusti i v.9 8+0 och att det blev en ny grav direkt utan mens imellan. Nu är jag 8+3 och fick en ljusrosa blödning inatt vid 3. Jag grät och nu efter att jag lyckats sova känner jag mig inställd på det värsta. Sjukanmälde mig från jobbet nu om det drar igång. Jag orkar inte med ett nytt missfall. Det förra började såhär det är därför jag reagerar så starkt för så lite.
Jag har inbokat vul och inskrivning på tisdag vilket lika gärna kunde vara om ett år, känns det som nu.
Det känns bara så jävla orättvist. Jag har varit gravid i 18 veckor med 2 olika foster och så ska jag bara stå här helt tom och eländig med all kärlek och längtan. Snälla låt det vara en helt vanlig blödning och att det lilla livet i magen får fortsätta...
Hade ni åkt till gynakut?
Jag är rädd att det blir som förra gången och hela missfallet kom när jag var inne på gyn. Eller ska man bara bita sig i läppen och vänta och se vad som händer tills på tisdag?
Berätta gärna om era erfarenheter kring småblödningar och oro. Kram
Är detta ett elakt skämt?
Jag har varit in och ut lite på tråden och inte kommenterat så mycket men jag var inne här i början och skrev om mitt missfall 5 augusti i v.9 8+0 och att det blev en ny grav direkt utan mens imellan. Nu är jag 8+3 och fick en ljusrosa blödning inatt vid 3. Jag grät och nu efter att jag lyckats sova känner jag mig inställd på det värsta. Sjukanmälde mig från jobbet nu om det drar igång. Jag orkar inte med ett nytt missfall. Det förra började såhär det är därför jag reagerar så starkt för så lite.
Jag har inbokat vul och inskrivning på tisdag vilket lika gärna kunde vara om ett år, känns det som nu.
Det känns bara så jävla orättvist. Jag har varit gravid i 18 veckor med 2 olika foster och så ska jag bara stå här helt tom och eländig med all kärlek och längtan. Snälla låt det vara en helt vanlig blödning och att det lilla livet i magen får fortsätta...
Hade ni åkt till gynakut?
Jag är rädd att det blir som förra gången och hela missfallet kom när jag var inne på gyn. Eller ska man bara bita sig i läppen och vänta och se vad som händer tills på tisdag?
Berätta gärna om era erfarenheter kring småblödningar och oro. Kram
Legat vaken hela natten, kände att något var fel, ville inte hålla handen på magen, brösten spände inte, har kunnat sova 3 nätter innan mycket bättre... Jag flera saker oroade mig. Så imorse vid 7 åkte jag till gynakuten och tyvärr har jag fått missfall. Inget hjärtljud. Fostret mätte v 6+5 borde vara 9+1. Så tråkigt!
Lycka till ni andra!
Är detta ett elakt skämt?
Jag har varit in och ut lite på tråden och inte kommenterat så mycket men jag var inne här i början och skrev om mitt missfall 5 augusti i v.9 8+0 och att det blev en ny grav direkt utan mens imellan. Nu är jag 8+3 och fick en ljusrosa blödning inatt vid 3. Jag grät och nu efter att jag lyckats sova känner jag mig inställd på det värsta. Sjukanmälde mig från jobbet nu om det drar igång. Jag orkar inte med ett nytt missfall. Det förra började såhär det är därför jag reagerar så starkt för så lite.
Jag har inbokat vul och inskrivning på tisdag vilket lika gärna kunde vara om ett år, känns det som nu.
Det känns bara så jävla orättvist. Jag har varit gravid i 18 veckor med 2 olika foster och så ska jag bara stå här helt tom och eländig med all kärlek och längtan. Snälla låt det vara en helt vanlig blödning och att det lilla livet i magen får fortsätta...
Hade ni åkt till gynakut?
Jag är rädd att det blir som förra gången och hela missfallet kom när jag var inne på gyn. Eller ska man bara bita sig i läppen och vänta och se vad som händer tills på tisdag?
Berätta gärna om era erfarenheter kring småblödningar och oro. Kram