Hej och välkomna alla gravida. :)
Tänkte att jag startar en tråd för oss som är beräknade i maj. Jag är beräknad till 1 maj med andra barnet. Storebror är född 15 april 2014 så det blir lite över två år mellan ettan och tvåan om allt går som det ska. :)
Fritt att diskutera och ställa frågor om allt som rör gravitideten och allt däromkring.:) Trevlig ton såklart! Har man något negativt i tankarna, håll det för dig själv. ;)
Legat vaken hela natten, kände att något var fel, ville inte hålla handen på magen, brösten spände inte, har kunnat sova 3 nätter innan mycket bättre... Jag flera saker oroade mig. Så imorse vid 7 åkte jag till gynakuten och tyvärr har jag fått missfall. Inget hjärtljud. Fostret mätte v 6+5 borde vara 9+1. Så tråkigt!
Lycka till ni andra!
@Brinkly
Beklagar verkligen. Vet precis vad du går igenom då vi verkar vara i ganska lika situation just nu. Är själv 43 år gammal och väntade mitt tredje barn men i v. 7+3 fick jag veta att man inte såg några hjärtljud och att storleken var betydligt mindre än det ska vara. Är nu i v. 9+0 och väntar på att allt ska komma ut. Inga tecken på att något är på gång så har inget hänt på måndag så har jag bett om Cytotec för att slippa gå och vänta.
Så himla jobbigt men jag försöker tänka framåt och hoppas på att snart lyckas bli gravid igen. Ny IVF som väntar för vår del så vägen känns ganska lång...
Stor kram och ta hand om dig!
@Brinkly
Beklagar verkligen. Vet precis vad du går igenom då vi verkar vara i ganska lika situation just nu. Är själv 43 år gammal och väntade mitt tredje barn men i v. 7+3 fick jag veta att man inte såg några hjärtljud och att storleken var betydligt mindre än det ska vara. Är nu i v. 9+0 och väntar på att allt ska komma ut. Inga tecken på att något är på gång så har inget hänt på måndag så har jag bett om Cytotec för att slippa gå och vänta.
Så himla jobbigt men jag försöker tänka framåt och hoppas på att snart lyckas bli gravid igen. Ny IVF som väntar för vår del så vägen känns ganska lång...
Stor kram och ta hand om dig!
Är detta ett elakt skämt?
Jag har varit in och ut lite på tråden och inte kommenterat så mycket men jag var inne här i början och skrev om mitt missfall 5 augusti i v.9 8+0 och att det blev en ny grav direkt utan mens imellan. Nu är jag 8+3 och fick en ljusrosa blödning inatt vid 3. Jag grät och nu efter att jag lyckats sova känner jag mig inställd på det värsta. Sjukanmälde mig från jobbet nu om det drar igång. Jag orkar inte med ett nytt missfall. Det förra började såhär det är därför jag reagerar så starkt för så lite.
Jag har inbokat vul och inskrivning på tisdag vilket lika gärna kunde vara om ett år, känns det som nu.
Det känns bara så jävla orättvist. Jag har varit gravid i 18 veckor med 2 olika foster och så ska jag bara stå här helt tom och eländig med all kärlek och längtan. Snälla låt det vara en helt vanlig blödning och att det lilla livet i magen får fortsätta...
Hade ni åkt till gynakut?
Jag är rädd att det blir som förra gången och hela missfallet kom när jag var inne på gyn. Eller ska man bara bita sig i läppen och vänta och se vad som händer tills på tisdag?
Berätta gärna om era erfarenheter kring småblödningar och oro. Kram
Lider med er. Styrkekramar
Är detta ett elakt skämt?
Jag har varit in och ut lite på tråden och inte kommenterat så mycket men jag var inne här i början och skrev om mitt missfall 5 augusti i v.9 8+0 och att det blev en ny grav direkt utan mens imellan. Nu är jag 8+3 och fick en ljusrosa blödning inatt vid 3. Jag grät och nu efter att jag lyckats sova känner jag mig inställd på det värsta. Sjukanmälde mig från jobbet nu om det drar igång. Jag orkar inte med ett nytt missfall. Det förra började såhär det är därför jag reagerar så starkt för så lite.
Jag har inbokat vul och inskrivning på tisdag vilket lika gärna kunde vara om ett år, känns det som nu.
Det känns bara så jävla orättvist. Jag har varit gravid i 18 veckor med 2 olika foster och så ska jag bara stå här helt tom och eländig med all kärlek och längtan. Snälla låt det vara en helt vanlig blödning och att det lilla livet i magen får fortsätta...
Hade ni åkt till gynakut?
Jag är rädd att det blir som förra gången och hela missfallet kom när jag var inne på gyn. Eller ska man bara bita sig i läppen och vänta och se vad som händer tills på tisdag?
Berätta gärna om era erfarenheter kring småblödningar och oro. Kram
Är detta ett elakt skämt?
Jag har varit in och ut lite på tråden och inte kommenterat så mycket men jag var inne här i början och skrev om mitt missfall 5 augusti i v.9 8+0 och att det blev en ny grav direkt utan mens imellan. Nu är jag 8+3 och fick en ljusrosa blödning inatt vid 3. Jag grät och nu efter att jag lyckats sova känner jag mig inställd på det värsta. Sjukanmälde mig från jobbet nu om det drar igång. Jag orkar inte med ett nytt missfall. Det förra började såhär det är därför jag reagerar så starkt för så lite.
Jag har inbokat vul och inskrivning på tisdag vilket lika gärna kunde vara om ett år, känns det som nu.
Det känns bara så jävla orättvist. Jag har varit gravid i 18 veckor med 2 olika foster och så ska jag bara stå här helt tom och eländig med all kärlek och längtan. Snälla låt det vara en helt vanlig blödning och att det lilla livet i magen får fortsätta...
Hade ni åkt till gynakut?
Jag är rädd att det blir som förra gången och hela missfallet kom när jag var inne på gyn. Eller ska man bara bita sig i läppen och vänta och se vad som händer tills på tisdag?
Berätta gärna om era erfarenheter kring småblödningar och oro. Kram
Blä! Illamående! Kräktes imorse, har svårt att äta... Var glada ni som inte har symtom! Det behöver ju inte alls betyda att något är fel! Jag mådde inte såhär illa förra graviditeten, men då var det ju inte 2 (eller fler?) heller...
Inskrivning idag.
Hb, socker och blodtryck bra.
Rul inbokat till v 17+4. Bara 10 veckor kvar! =D
Hälsosamtal om ca 5 veckor. Eftersom jag fick högt blodtryck i samband med förra förlossningen kommer jag att få komma på tätare besök. Känns tryggt!
Blä! Illamående! Kräktes imorse, har svårt att äta... Var glada ni som inte har symtom! Det behöver ju inte alls betyda att något är fel! Jag mådde inte såhär illa förra graviditeten, men då var det ju inte 2 (eller fler?) heller...