Stina14 skrev 2017-12-08 09:59:35 följande:
Hej alla!
Mitt sista Danmarksförsök misslyckadesoch jag måste gå vidare. Har kontaktat AvaRiga samt Ava i Ryssland. Jag förstod att inga av dessa har öppna donatorer.
Hur tänker ni i den frågan?
För mig blir det dessutom en dubbeldonation och jag har riktig ångest över att barnet skall känna sig rotlös och bli traumatiserad av att aldrig få veta sina genetiska rötter. Jag är inte rädd för att vår relation komner bli annorlunda mot mitt barn jag har idag men som sagt, rädd för att barnet aldrig ska bli hel och lycklig helt fullt ut och vilja veta mer.
Skulle vara enormt tacksam att veta hur ni resonerar!
Tack och kram
Det var synd att det inte funkade i Danmark!
Plan B är ju tur att den finns, men visst känns det ledsamt och det måste det ju få göra. <3
Jo, för oss kändes tiden som en faktor, jag hade satt en gräns på 45 år (fyllde 44 i augusti) och kände inte att vi hann vänta på en kö i t ex Finland, visste ju inte hur många försök som skulle behövas. Sen känns det som en stor skillnad mellan donation och adoption ändå, donatorn hade liksom aldrig använt sitt ägg om inte jag fått det, har aldrig burit barnet osv. Tankar om VARFÖR som kan finnas vid adoption bör ju inte vara så aktuella för barnet, att hen undrar varför den biologiska mamman inte kunde ta hand om barnet, varför hon inte ville behålla osv. Även om man aldrig vet de exakta skälen för äggdonation så är det väl rimligt att anta att donatorn helt enkelt ville hjälpa någon annan att få barn. <3 Sen vet man ju en hel del om donatorn ändå, iaf på AVA Riga där vi gick, så barnet får ju veta ganska mkt.
Vi behandlades i Riga med vanlig IVF innan ÄD, så det var naturligt och smidigt att vara kvar sedan även om vi bytte taktik, och som sagt inga köer. Kändes som att byta land med så kort om tid kvar till vår mentala deadline (el hur jag ska uttrycka det) var helt enkelt inte aktuellt, så det var sluten donation eller inget barn i princip.
Kram och pepp i massor!!
