Anonym (@@+) skrev 2018-04-03 17:33:28 följande:
Tror nog mest på det sistnämnda med påsk o.s.v.
På ett sätt tycker jag TS i denna tråden beter sig på ett vidrigare sätt. Även om hon inte varit otrogen ännu är hon jävligt sugen på att vara det. Och om tillfället skulle komma är det knappast någon tvekan om vad som skulle hända. Och detta är inte ens p.g.a kärlek till någon annan man, utan skälet är bara sexuell lust. Dessutom känns det inte som det finns någon ågren alls över att hon tänker dessa tankar utan hon konstaterar helt kallt att om det skulle hända skulle hon absolut inte tala om, eller nämna något för sin man, utan bara gå vidare som inget hänt.
Hon vill inte ens tala om för sin partner att hon känner attraktion för en annan man i syfte att ta udden av sin attraktion som någon föreslog, utan hon kör på som vanligt.
I den andra tråden föreslogs det att hon skulle tala om för sin partner att hon varit otrogen bara för att partnern skulle få ta ett eget beslut om han ville fortsätta trots det som hänt. Inget sådant förslag skulle godtas av denna TS för hon har redan bestämt sig att hålla tyst vad som än händer och skiter fullständigt i vad mannen har för åsikter.
Fast kan man klandra människor för att de tänker och känner saker?
Vem har inte tänkt fel någon gång? Sen kan det ju skilja mellan hur lång man sitter och suger på karamellen och hur långt man låter det gå. Men det viktigaste tycker jag är vad man GÖR av sina känslor och tankar. Jag kan absolut förstå att det kan kännas provokativt att sitta och fundera över att vara otrogen. Tro mig, efter att ha skilt mig pga en otrohet från min dåvarande partners sida så vet jag precis hur ont en otrohet gör och hur destruktivt det kan vara för alla inblandade.
Exakt HUR TS ska hantera situationen tycker jag hon ska bolla med någon som kan sånt och är utbildad till det. Ett alternativ kan absolut vara att desarmera bomben genom att berätta allt för sin partner, då kan de kanske hjälpas åt att med att lösa problemen. Personligen kan jag hålla med om att jag hade tyckt det varit bättre om min dåvarande partner hade berättat vad hon kände för mig så jag kunde förhållit mig till det och kanske hittat en lösning, men jag är jag och inte TS partner, och TS är TS inte mitt ex. Vi vet heller ingenting om TS man och hur han hanterar kriser så jag kan absolut förstå TS rädsla för att det ska komma fram, det ligger ju en hel del skuld och skam bakom "förbjudna" tankar. Ibland mer än vad det verkligen behöver vara. Jag hade inte klandrat min dåvarande partner för att ha fått känslor för någon annan, inget man gillar såklart men samtidigt något som händer de flesta i ett långt förhållande. Dock håller jag henne fullt ansvarig för hur hon valde att hantera sina känslor.
Men först och främst tycker jag hon ska bolla detta med en terapeut, får hon rådet att prata med sin man om sina känslor så är det väl bra, men jag tror att en terapeut är klart bättre lämpad att ge TS råd om hur hon ska hantera situationen än vad någon på FL är.
Ang den andra tråden:
Om TS inte varit otrogen än (annat än i tanken) hur ska hon då förväntas hålla med om berätta för sin man att hon "varit otrogen"? I så fall handlar det väl mer om att berätta för sin man att hon är sugen på någon annan?
Hur många män (och kvinnor) gör inte det? Men det är inget jag någonsin kommer göra, det är fantasier inget mer. Hade det gått så lång som att det blev ett stort problem för mitt förhållande så hade jag förmodligen berättat men samtidigt kan jag förstå TS rädsla.
