Anonym (Wtf) skrev 2018-04-03 13:21:19 följande:
Ja jag vet att jag behöver prata med någon om detta och ja jag är förvirrad av det jag känner.
På vilket sätt låter jag och resonerar jag som en älskarinna? Nyfiken på vad du menar och tänker
Anonym (man) skrev 2018-04-03 13:04:08 följande:
Du skriver till exempel att "du måste tänka över varför du känner såhär". Och det är ganska typiskt för människor i din situation. Man försöker med alla medel rättfärdiga sina känslor eftersom man vet att de är "förbjudna" och skapar skuldkänslor. Samtidigt är de ljuvliga och man vill inte riktigt avstå ifrån dem helt (trotts att man säger det). Så istället för att stänga locket helt och lägga all fokus på att få bort dem på riktigt, med alla medel så göder man dem och lämnar dörren lite på glänt så man kan fortsätta njuta av dem, men det skapar ju som sagt skuldkänslor och då måste man ju rättfärdiga dem för sig själv på något sätt, och vad bättre än den ständiga syndabocken....förhållandet.... tänk va praktiskt, lägger man skulden på den så kan man ju lägga delar av skulden på sin partner och rentvå sig själv. Det är inte mig det är fel på det är förhållande...tadaaa problem solved.
Nästa steg är att börja leta fel på förhållandet OCH sin partner... allt som är bra lägger man åt sidan, allt som är fel förstorar man hundrafalt...syftet är ju inte att hitta lösningar utan att försöka rättfärdiga sina känslor och en eventuell otrohet för sig själv. Sen kan man ju skylla allt på att "jag hade det svårt i mitt förhållande" eller "min partner bekräftade inte mig"... En stor del i att vara älskarinna består av att försöka blunda för verkligheten och ljuga för sig själv. Innerst inne vet man att det man gör är destruktivt för sig själv och/eller någon annan men man hitta bra förklaringar och sätt att intala sig själv att det är värt det.
Du är inte en älskarinna än, men ditt sätt att tänka påminner en hel del om det, du vrider och vänder (omedvetet?) på allt så allt så att det ska passa ihop med det du känner för den andre mannen. Du försöker övertyga dig själv helt enkelt. Delar av dig (den förnuftiga delen) säger nej, den andra delen av dig (begäret och belöningscentrum) säger ja.... inte undra på att det blir förvirrat och jobbigt. Det pågår ett krig i ditt huvud och det är oklart vem som kommer vinna.
Jag tycker som sagt du borde ta kontakt med en terapeut, någon som har erfarenhet och utbildning på såna saker som kan se på det objektivt. Helst innan du börjar analysera sönder ditt förhållande och din partner. För som sagt, analyserna kommer inte bli så bra när man är så förvirrad och påverkad av starka känslor som du är just nu. När känslorna blåst över kommer du undra hur fan du tänkte egentligen och då kan det ju vara bra om man inte gjort allt för mycket skada hemma som man sen ångrar.
Sen kan det faktiskt finnas problem i ert förhållande som kan påverka såna här saker men det blir svårt för dig att förhålla dig objektivt till det när du är så påverkad. Därför det är bra att bolla det med någon professionell. Du har ju redan tagit ett steg i den riktningen med denna tråd, men otrohet är ett känsligt ämne och såna här trådar tenderar att bli väldigt polariserade.
Om du tänker såhär... är inte ert förhållande värt några samtal med en terapeut som du kan bolla allt med?