Är så sugen på en annan man men är gift

Vad för kommentarer förväntar du dig ifrån oss som blivit bedragna, vi som vet hur jävla ont det gör i många år, vi som fått våra familjer splittrade och fått flytta från bostaden som man jobbat så hårt för att få. Vi som får träffa barnen högst varannan vecka. Vi som dränker våra sorger i alkohol och inte kan se en enda ljuspunkt i framtiden. Vi vars liv har slagits i kras.

Vilka kommentarer vill du ha från oss?

Prata med din man, det finns många som har helt eller delvis öppna förhållanden, inte lever helt monogama mm Att fråga rent ut det första du gör är kanske inte så smart, du kan kanske berätta att du hört någon som gjort en sådan överenskommelse och se hur man reagerar först.

"Fin och lojal". Det är kanske det du tänder på, att vara ett "litet luder" som en man som inte vill ha dig till något annat än en tömning. Ta chansen. Kommer säkert vara riktigt hett. Du kommer må bra efter. Du kommer vilja ha mer men den nya kommer försvinna som en lönecheck i december när din man får reda på det. Familjen kommer sky dig som pesten.

Men det har gått så långt att det inte finns någon återvändo. Det vet du också. Lika bra att hyra ett vandrarhem i veckan och dra dit på lunchen. Då hinner den nya tillbaka till eftermiddagskaffet och du kan ligga där utnyttjad och förneka att du är förälskad i en man som inte vill ha dig.

Det är bara synd om kvinnan. Mannen är den känslokalle som bara vill ha ett knull och inte behöver bryr sig över konsekvenserna...

Du bör låta bli den andre om du är rädd om ditt äktenskap. Jag är också gift men attraherad av en annan man, men det är uteslutet att jag skulle inleda något så länge jag är upptagen.

Tja, är en förhandlare av större kontrakt. Vad spännande för min del att du kunde se det genom mitt inlägg. :) 

För att kommentera det understryka - jag håller med. Det ÄR troligtvis minst lika ångestladdat för denna man. Därmed gör det hela situationen ännu mer patetiskt. 

Att vara otrogen är inte "sexigt". Agera tömhål åt gift man är ju mer av sanningen än att det handlar om en Romeo/Julia berättelse. Däremot är jag också medveten om att ts såsom majoriteten av de som agerar älskare/älskarinnor gör det för att de tror att de är speciella. Man får som de flesta klagar på "lite uppmärksamhet på eget håll," också lyckas en annan få en att tro att man är speciell och vips är man redo att "förgöra" både sitt egna liv och sin partners/familj för att få känslan av att vara speciell. 

Faktum är (och detta är ju jag grym på som faktiskt är förhandlare och ska manipulera folk att signera avtal till mitt företags fördel) - att ALLA människor anser sig speciella. ALLA lever i sina egna bubblor och därför specifikt anser jag det extremt patetiskt att gå och längta efter att så som jag uttryckte det "agera tömhål", åt en gift man. Bevisligen så är han ju inte ute efter mer, och dessutom är statistiken emot.

Men, tyvärr hör det till att man gärna vill tro att man är det speciella undantaget. Den som är "dum" alla fall för det är ju typiskt "älskarinne"-tänk. För man är oftast inte mer än ett objekt men man vill gärna romantisera det. Just för att det är ytterst förnedrande att erkänna hur situationen nog egentligen ser ut. Framför allt är det nog pinsamt att berätta att man satt hela sin familj liv i grunden och sårad sin partner/förstört en långvarig relation pga att man inte kunde låta bli att (åter igen) agera tomhål. 

Dock uttrycker sig de flesta älskarinnor inte så. För de tror och tänker som sagt, så gott om sig själva, och tänker att alla bara bugar för deras passage. Jag är som sagt förhandlare, ser dagligen detta beteende fast i affärsform bland människor (hur man tycker man är så speciell) och mitt jobb är att använda detta. Här försöker jag mest göra det klart och tydligt, förhoppningsvis få ts att tänka till lite. Hon gör ju som sagt som hon så behagar. Men det kan vara värt att tänka över konsekvenserna som händer efteråt och om hon anser att det verkligen är värt det. 

Tror inte TS är intresserad längre. De flesta svaren hon fått var nog inte de hon ville ha, och de svaren som föreslog att hon bara skulle köra på och typ, "man lever bara en gång", är ju bara så idiotiska så man tror inte det är sant, IQ noll!

Fast jag vill klargöra en sak, jag är inte intresserad av den andra msnnen ur ett romantiskt perspektiv. Det handlar om ren sex och ja efter många år med samma man så är jag sugen på att prova någon ny som är motsatsen tilk min man.

Men jag ska inte göra något, jag måste tänka över varför jag känner såhär. Jag vet att det är fel och ett fruktansvärt svek.

Det stör mig att ni utmålar mig som typiskt förälskad älskarinna som hoppas på att han ska lämna sin familj för mig, att jag är mer speciell än någon annan och att jag agerar som tömhål och utnyttjad kvinna.

Jag är som sagt endast ute efter ett sexuellt äventyr och det är kanske jag som skulle utnyttja honom för att få det jag var ute efter.

Ni är är väldigt stereotypa tycker jag.

Så vad är det egentligen som lockar?...eller saknas, känner du.

Det kan ju kanske bero på att du låter som en älskarinna och resonerar som en älskarinna. Dina inlägg är ju minst sagt motsägelsefulla. I ena sekunden säger du att du inte tänker göra något, för att i nästa sekund snacka om att du bara är ute efter sex med honom. Oavsett hur mycket du försöker få andra att tro att du absolut inte kommer göra något så lyser din osäkerhet igenom och gör dina försäkringar om att du inte kommer göra nåt mindre trovärdiga.

Du skriver till exempel att "du måste tänka över varför du känner såhär". Och det är ganska typiskt för människor i din situation. Man försöker med alla medel rättfärdiga sina känslor eftersom man vet att de är "förbjudna" och skapar skuldkänslor. Samtidigt är de ljuvliga och man vill inte riktigt avstå ifrån dem helt (trotts att man säger det). Så istället för att stänga locket helt och lägga all fokus på att få bort dem på riktigt, med alla medel så göder man dem och lämnar dörren lite på glänt så man kan fortsätta njuta av dem, men det skapar ju som sagt skuldkänslor och då måste man ju rättfärdiga dem för sig själv på något sätt, och vad bättre än den ständiga syndabocken....förhållandet.... tänk va praktiskt, lägger man skulden på den så kan man ju lägga delar av skulden på sin partner och rentvå sig själv. Det är inte mig det är fel på det är förhållande...tadaaa problem solved.

Nästa steg är att börja leta fel på förhållandet OCH sin partner... allt som är bra lägger man åt sidan, allt som är fel förstorar man hundrafalt...syftet är ju inte att hitta lösningar utan att försöka rättfärdiga sina känslor och en eventuell otrohet för sig själv. Sen kan man ju skylla allt på att "jag hade det svårt i mitt förhållande" eller "min partner bekräftade inte mig"... 

Du är väldigt förvirrad och motsägelsefull tycker jag. Och jag tror att din irritation beror ganska mycket på att folk ser igenom din osäkerhet och dina självlögner. Om jag vore du skulle jag bolla detta med någon terapeut istället, att bolla det med dig själv är ju ganska meningslöst eftersom du är partisk och starkt påverkad av dina känslor. Du kommer aldrig kunna se objektivt på det.