Är så sugen på en annan man men är gift

Varför skall du prata först med den andre mannen???

Bryt helt istället...svara inte i telefon när han ringer..ta bort honom från sociala medier.

Du leker fortfarande med elden hör jag ! Inte läge att agera schysst. Du kommer bara att få höra: "men vi kan väl vara vänner" och så går det ett tag och sen är ni tillbaka där ni är idag! Gör ett "clean cut".

En bitter människas tankar...

Så du menar att bara för att du råkade vara gift med en man som svek dig ser alla förhållanden likadana ut som ditt?

Att öppna förhållanden är det enda rätta för alla, bara för att din man svek dig?

Att man skall ta tillvara på alla amorösa tillfällen som ges i livet...För min partner kanske kan vara otrogen mot mig någon gång.

Ditt inlägg här hamnade ju i helt fel tråd, eller hur?

Det TS går och funderar på är ju precis det din man gjorde mot dig, och hennes man är i din sits.

Och du ser ju hur du mår.

Det här ger mig sån ångest. Jag har dumpat den gifta vännen för alltid usch hur tänkte jag.

men samtidigt har jag en sån klump i magen att det är kanske dags att lämna maken men är rädd att lämna för jag har varit med honom i så många år. Jag känner att jag har utvecklats och drömmer om ett annat liv men är för feg. Hur blir det med barnen, mår illa av tanken att vara utan dem.

Jag är rädd att detta är en fas eller 30 års kris och vill inte göra något förhastat. Kanske försvinner de här känslorna, känner mig väldigt nere och ledsen och förstår helt att den andra mannen hade baktankar hela tiden. Känner mig sviken samtidigt som jag vet att det är lika mycket mitt fel.

Det känns ju inte klokt att lämna en man som älskar dig för att få känna på en annan man för att han har en grövre...

Om du hade haft en man som inte brydde sig om dig vore väl en sak.

Spontant känns det grymt egoistiskt att sumpa sin familj för en sådan sal.

Men vad vet jag om vad det finns mer för tankar hos dig.

Det här ger mig sån ångest. Jag har dumpat den gifta vännen för alltid usch hur tänkte jag.

men samtidigt har jag en sån klump i magen att det är kanske dags att lämna maken men är rädd att lämna för jag har varit med honom i så många år. Jag känner att jag har utvecklats och drömmer om ett annat liv men är för feg. Hur blir det med barnen, mår illa av tanken att vara utan dem.

Jag är rädd att detta är en fas eller 30 års kris och vill inte göra något förhastat. Kanske försvinner de här känslorna, känner mig väldigt nere och ledsen och förstår helt att den andra mannen hade baktankar hela tiden. Känner mig sviken samtidigt som jag vet att det är lika mycket mitt fel.

Ok, vad har hänt? Har du talat med din "vän".

Jag trodde du älskade din familj och barn. Gör du inte det? 

Blev det klart för dig att vännen bara ville utnyttja dig? Förstår att han inte gillade att du ville satsa på din familj istället för att agera hink åt honom. Det har han ju jobbat för i många år förmodligen, och falla på målsnöret är aldrig kul.

Men 30 årskris? trodde du var äldre, för du har väl inte varit gift i 30 år??

Ja men då är det väl lika bra att ta tag i saken. Snacka med mannen och se till att han kommer med på tåget. Du har ju kommit halvvägs nu till ett ärligare liv.

Grattis !!!