Hej!
Jag har nyligen gått igenom ett MA igår och det ?värsta? är över, nu väntar jag bara på att det ska sluta blöda och träffa gyn på återbesök. Såklart har detta varit väldigt jobbigt men vill försöka tänka positivt och framåt.
Någon mer som nyligen varit med om samma och som vill dela med sig av tankar om missfallet men även ta nya tag och börja på ny kula med graviditet? :)
Men gud vad hemskt! Beklagar verkligen. Fan vad orättvist. Sån mardröm att ens behöva vara med om ett enda missfall. Än mer om flera. Hoppas verkligen nästa vill stanna. Håller tummarna för er. Jag har lyssnat en del på en bok på Nextory som jag kan rekommendera om du behöver lite handhållning emellanåt (Missfall - med rätt att sörja). Lite skönt med en bok som så att säga förstår. Ge inte upp!
Jag förstår verkligen vad du menar med att man inte direkt kommer njuta järnet av kommande graviditet. Kommer ju vara konstant oro och man kommer inte våga vara glad förrän man sitter där 9 månader senare med ett barn. Och då börjar ju den riktiga oron säger dem. Jag har sånt jäkla problem med sömn sen hela livet typ och sov så grymt dåligt när jag var gravid. Vissa nätter inte alls. Ibland blir jag rädd att det var därför jag fick missfall. Vet att det är tramsigt och säkert någon form av självplågeri att tänka så men du har kanske tänkt ngt liknande? Hursomhelst, den rädslan kommer säkert få mig att sova riktigt gott nästa gång? not so much! Hade varit bekvämt om man kunde stänga av sig själv ibland. On! Off!
Jag har nyss haft mens så att nästa vända/BIM lär bli slutet på augusti. Just nu har jag influensa och jag har hört om personer som får skippad eller försenad ÄL efter influensa. Vet såklart inte om det stämmer eller kommer vara så för mig men det känns som en evighet när mensen kommit redan som det är så det vore ju bara sjukt taskigt ifall den blir sen eller hoppas över och man skall vänta till nästa gång men livet rinner ju på som du ju vet och vad skall man göra?
När har du BIM?
Har du någon underliggande risk för missfall? Hoppas det är ok att jag frågar. Kanske konstig fråga men jag själv kämpar ju en del med PCOS som skall vara en riskfaktor, samt diabetes på mammas sida vilket jag tror gett mig min egen insulinresistens och en livslång kamp med vikten. Det var därför jag gick till en läkare och fick progesteron utskrivet. Känns som min enda trygghet vid nästa graviditet även om det såklart inte är ngn garanti ändå. Känns bara som att det kan vara skönt att utesluta det. Har förstått att det inte är helt ovanligt nämligen. Särskilt om man har en massa progesteronhämmande faktorer. Typ viktigaste hormonet för att fostret skall kunna klara av att gå från gulkropp till moderkaka. Kanske, kanske, kanske kan det hjälpa nästa lilla krabat att stanna kvar i mig tänker jag Även fastän jag vet att det finns tusen andra saker som kan gå fel.
Må väl!
Men gud vad hemskt! Beklagar verkligen. Fan vad orättvist. Sån mardröm att ens behöva vara med om ett enda missfall. Än mer om flera. Hoppas verkligen nästa vill stanna. Håller tummarna för er. Jag har lyssnat en del på en bok på Nextory som jag kan rekommendera om du behöver lite handhållning emellanåt (Missfall - med rätt att sörja). Lite skönt med en bok som så att säga förstår. Ge inte upp!
Jag förstår verkligen vad du menar med att man inte direkt kommer njuta järnet av kommande graviditet. Kommer ju vara konstant oro och man kommer inte våga vara glad förrän man sitter där 9 månader senare med ett barn. Och då börjar ju den riktiga oron säger dem. Jag har sånt jäkla problem med sömn sen hela livet typ och sov så grymt dåligt när jag var gravid. Vissa nätter inte alls. Ibland blir jag rädd att det var därför jag fick missfall. Vet att det är tramsigt och säkert någon form av självplågeri att tänka så men du har kanske tänkt ngt liknande? Hursomhelst, den rädslan kommer säkert få mig att sova riktigt gott nästa gång? not so much! Hade varit bekvämt om man kunde stänga av sig själv ibland. On! Off!
Jag har nyss haft mens så att nästa vända/BIM lär bli slutet på augusti. Just nu har jag influensa och jag har hört om personer som får skippad eller försenad ÄL efter influensa. Vet såklart inte om det stämmer eller kommer vara så för mig men det känns som en evighet när mensen kommit redan som det är så det vore ju bara sjukt taskigt ifall den blir sen eller hoppas över och man skall vänta till nästa gång men livet rinner ju på som du ju vet och vad skall man göra?
När har du BIM?
Har du någon underliggande risk för missfall? Hoppas det är ok att jag frågar. Kanske konstig fråga men jag själv kämpar ju en del med PCOS som skall vara en riskfaktor, samt diabetes på mammas sida vilket jag tror gett mig min egen insulinresistens och en livslång kamp med vikten. Det var därför jag gick till en läkare och fick progesteron utskrivet. Känns som min enda trygghet vid nästa graviditet även om det såklart inte är ngn garanti ändå. Känns bara som att det kan vara skönt att utesluta det. Har förstått att det inte är helt ovanligt nämligen. Särskilt om man har en massa progesteronhämmande faktorer. Typ viktigaste hormonet för att fostret skall kunna klara av att gå från gulkropp till moderkaka. Kanske, kanske, kanske kan det hjälpa nästa lilla krabat att stanna kvar i mig tänker jag Även fastän jag vet att det finns tusen andra saker som kan gå fel.
Må väl!
Tack för omtanken, jag försöker se positivt och hoppas så att det ska gå väl. Om man får tre missfall på raken så får man göra en utredning. Så tänker att vi testar en gång till och blir de missfall igen så får vi göra en utredning. Vad jag vet så har vi inga underliggande sjukdomar eller sjukdomar som påverkar det i släkten. Men det är ju omöjligt att veta.
Precis, oron kommer alltid finnas där men kan nog försöka lindra den genom att sysselsätta sig typ. Förstår att du är rädd att det var sömnen som gjorde att du fick missfall, jag har också funderat i massa banor och varför det blivit så för mig. Har jag gjort något fel? Men det är vanligt att tänka så har jag läst mig till.
Jag har faktiskt läst mig till om progesteron, att det finns läkemedel som man kan ta för att undvika missfall. Men är det receptfritt och är det dumt att ta om man inte snackat med läkare innan?
Håller tummarna att det blir din tur nästa gång! Försök att sysselsätta dig till nästa BIM så kanske tiden går lite fortare iaf. Men jag håller med dig ibland blir man stressad över tiden. Alla andra blir gravida utom en själv. Väntar bara på att alla andras gravidmagar ska dyka upp :( Jag har nästa BIM den 25/8 :)
Det är sjukt att man gör så mot sif själv men inte onaturlig. Det är ju trots allt i ens natur att vilja veta mer och i synnerhet om sådant som är en hjärtesak.
jag började läsa om det och kopplade ihop trådarna att det kanske kan vara så att jag som med största sannolikhet har en kronisk progesteronbrist kan ha svårt att behålla barn. Eftersom att man alltid ger IVF kvinnor progesteron så förstod jag att det kan inte göra ngn större skada. Jag fick även detta bekräftat av den där fantastiska läkaren jag gick till. Progesteron gör ingen skada och han rekommenderar mig att så fort jag blir gravid börja använda det och sedan inte sluta före vecka 16 då ett plötsligt avbrott inte ska vara bra. Han var ju såklart tydlig med att säga att det kanske hjälper men kanske inte men han tyckte absolut att det inte skadar att ta det. Detta är mycket fascinerande tycker jag. Varför står inte detta någonstans? Jag ville bara få svar på mina frågor från en läkare eller sakkunnig men det var jättesvårt att hitta rätt. Nu var den här läkaren väldigt nischad så det blev ju superbra men ändå. Jag tycker du skall googla dig fram till en bra läkare och se om du inte kan få det utskrivet istället. Jag fick väldigt bra info och så får man ju riktig hjälp på vägen också. Jag vet inte vilken del av vårt avlånga land du bor men bor du i sthlm så gå till Hedda care. Bästa hjälpen! Klart du borde kunna köra receptfritt men pröva vården först. Vi betalar så sablans mycket skatt i det här landet och jag kan tycka att du har rätt till hjälp att åtminstone få svar på dina frågor. Man skall inte behöva självmedicinera. Sedan vågar jag nog säga att hade jag inte fått hjälp med recept men ändå vetat det jag vet hade jag nog också köpt receptfritt. Är det receptfritt så är det liksom. Du kan ju säga till läkaren att du vill försäkra dig om att du inte får missfall pga progesteronbrist och att det inte finns några negativa effekter för varken dig eller fostret så du är intresserad av att pröva och se vad de svarar. En bra läkare vet vad du pratar om och kommer åtminstone bemöta dina frågor, en dålig kommer ge dig ett icke svar och då bokar du tid hos en annan.
Det där med 3 missfall på raken inom ett år innan man får hjälp kan göra mig lite förbannad. Det känns lite likgiltigt inför folks känslor om du frågar mig. Inte ens säkert att man hinner bli gravid så många gånger inom ett år liksom. Och vem fan vill vara med om 3 missfall liksom. Vården ibland, suck!
Får man lov att fråga hur gammal/ung du är?
Det är sjukt att man gör så mot sif själv men inte onaturlig. Det är ju trots allt i ens natur att vilja veta mer och i synnerhet om sådant som är en hjärtesak.
jag började läsa om det och kopplade ihop trådarna att det kanske kan vara så att jag som med största sannolikhet har en kronisk progesteronbrist kan ha svårt att behålla barn. Eftersom att man alltid ger IVF kvinnor progesteron så förstod jag att det kan inte göra ngn större skada. Jag fick även detta bekräftat av den där fantastiska läkaren jag gick till. Progesteron gör ingen skada och han rekommenderar mig att så fort jag blir gravid börja använda det och sedan inte sluta före vecka 16 då ett plötsligt avbrott inte ska vara bra. Han var ju såklart tydlig med att säga att det kanske hjälper men kanske inte men han tyckte absolut att det inte skadar att ta det. Detta är mycket fascinerande tycker jag. Varför står inte detta någonstans? Jag ville bara få svar på mina frågor från en läkare eller sakkunnig men det var jättesvårt att hitta rätt. Nu var den här läkaren väldigt nischad så det blev ju superbra men ändå. Jag tycker du skall googla dig fram till en bra läkare och se om du inte kan få det utskrivet istället. Jag fick väldigt bra info och så får man ju riktig hjälp på vägen också. Jag vet inte vilken del av vårt avlånga land du bor men bor du i sthlm så gå till Hedda care. Bästa hjälpen! Klart du borde kunna köra receptfritt men pröva vården först. Vi betalar så sablans mycket skatt i det här landet och jag kan tycka att du har rätt till hjälp att åtminstone få svar på dina frågor. Man skall inte behöva självmedicinera. Sedan vågar jag nog säga att hade jag inte fått hjälp med recept men ändå vetat det jag vet hade jag nog också köpt receptfritt. Är det receptfritt så är det liksom. Du kan ju säga till läkaren att du vill försäkra dig om att du inte får missfall pga progesteronbrist och att det inte finns några negativa effekter för varken dig eller fostret så du är intresserad av att pröva och se vad de svarar. En bra läkare vet vad du pratar om och kommer åtminstone bemöta dina frågor, en dålig kommer ge dig ett icke svar och då bokar du tid hos en annan.
Det där med 3 missfall på raken inom ett år innan man får hjälp kan göra mig lite förbannad. Det känns lite likgiltigt inför folks känslor om du frågar mig. Inte ens säkert att man hinner bli gravid så många gånger inom ett år liksom. Och vem fan vill vara med om 3 missfall liksom. Vården ibland, suck!
Får man lov att fråga hur gammal/ung du är?
Ah men det är ju ändå en såpass stor stad att jag tror att du har möjlighet att välja och vraka precis lika bra som i sthlm. Tänkte om det var mer ut på glesbygden så kan det ju vara värre. Googla om ngn skrivit väl om ngn gynekolog i göteborg som arbetar med ofrivillig barnlöshet. Han som jag gick till var inom landstinget iaf. Kolla om det finns någon tråd på här på FL.
Ja det sägs ju att kroppen är van på ngt sätt när den nyss varit gravid så det är ju skönt att det verkar gå fort.
Jag är 35 så även om det ju inte skall vara så knepigt i dagens samhälle så är det ju över gränsen för de fertilaste åren tyvärr. Jag tror det skall gå. Jag blev också gravid snabbt när vi väl började försöka. Andra försöket satt det. Så totalt har vi ju bara försökt 4 gånger än så länge varav ett lyckat. Jag tänkte att nu skall jag försöka fokusera på att träna lite extra och äta riktigt vettigt och fräscht så kroppen är så redo den kan bli. Jag tränar redan 3 gånger i veckan och har gjort nästan oavbrutet de senaste 4 åren men min kropp kräver så jäkla mycket mer för viktnedgång. Typ strikt sockerfri diet och 5 dagars träning. Annars kommer kilona direkt eller så står jag på noll. Lite orättvist kan jag tycka men vad gör man inte. Käkar du ngra fertilitetsfrämjande vitaminer?
Ah men det är ju ändå en såpass stor stad att jag tror att du har möjlighet att välja och vraka precis lika bra som i sthlm. Tänkte om det var mer ut på glesbygden så kan det ju vara värre. Googla om ngn skrivit väl om ngn gynekolog i göteborg som arbetar med ofrivillig barnlöshet. Han som jag gick till var inom landstinget iaf. Kolla om det finns någon tråd på här på FL.
Ja det sägs ju att kroppen är van på ngt sätt när den nyss varit gravid så det är ju skönt att det verkar gå fort.
Jag är 35 så även om det ju inte skall vara så knepigt i dagens samhälle så är det ju över gränsen för de fertilaste åren tyvärr. Jag tror det skall gå. Jag blev också gravid snabbt när vi väl började försöka. Andra försöket satt det. Så totalt har vi ju bara försökt 4 gånger än så länge varav ett lyckat. Jag tänkte att nu skall jag försöka fokusera på att träna lite extra och äta riktigt vettigt och fräscht så kroppen är så redo den kan bli. Jag tränar redan 3 gånger i veckan och har gjort nästan oavbrutet de senaste 4 åren men min kropp kräver så jäkla mycket mer för viktnedgång. Typ strikt sockerfri diet och 5 dagars träning. Annars kommer kilona direkt eller så står jag på noll. Lite orättvist kan jag tycka men vad gör man inte. Käkar du ngra fertilitetsfrämjande vitaminer?
Ja, det är ju verkligen många som väntar till min ålder och ännu äldre så det skall nog gå men man blir ju lite knäpp bara av vetskapen att trenden går neråt efter 35.
jag började käka d-vitamin, zink, magnesium, folsyra och munkpeppar för ett tag sedan. Oklart om det ger ngt men vi får se. Nu verkar jag iaf ha ÄL lossning igen. Tillåmed lite tidigare än vanligt. Oklart varför men håll tummarna.
Ja, det är ju verkligen många som väntar till min ålder och ännu äldre så det skall nog gå men man blir ju lite knäpp bara av vetskapen att trenden går neråt efter 35.
jag började käka d-vitamin, zink, magnesium, folsyra och munkpeppar för ett tag sedan. Oklart om det ger ngt men vi får se. Nu verkar jag iaf ha ÄL lossning igen. Tillåmed lite tidigare än vanligt. Oklart varför men håll tummarna.
Jaa precis, det är väldigt vanligt nuförtiden så man är ju inte ensam i alla fall. Men förstår oron :)
Jaa okej, jag brukar har ganska så bra värden när det gäller mina naturliga vitaminer i kroppen (i all fall när jag tog test för några år sedan) kan ju ha ändrats dock, så jag tänker att jag testar att köra med folsyra bara :) Sen får jag väl göra en utredning om något fattas. Men i övrigt ska väl proverna för hypotyreos eller annat vara okej, för barnmorskan kollade ju det när jag var gravid förra gången
Åh, håller tummarna denna gång! Jag ska ta ett gravtest inom några dagar (har BIM den 25/8). Har dock lite smått mensvärk men det kan man ju ha ändå så får se om de tagit sig denna gång.
Gud vad spännande med gravtest! Hoppas så på att du får plus på stickan.
Jag har precis haft ÄL, tror jag. Tyckte den kändes lite skum den här gången men det spelar ingen roll tänker jag. Om jag tar ett ultratidigt test borde jag kunna veta den 30:e eller så.
Det är verkligen SÅ irriterande att alla syntom man har är typ samma både om man är gravid som om man ska få mens. Molvärk är ju definitivt ett symtom på implantation men som du säger, kan vara mensvärk. Det enda symtomet är väl typ illamående och jag hade väldigt lite av den varan och dessutom långt senare i graviditeten så man får nog helt enkelt bara snällt vänta.
Ibland känner jag att det är så knepigt med graviditeter och fertilitet att det är helt magiskt att det finns några människor överhuvudtaget. Jag skall iaf säga det att får jag någonsin barn så kommer jag aldrig lära dem det man själv fick höra som tonåring. Det räcker att någon skakar på kalsongerna och tittar på en kvinna så blir hon med barn. Det stämmer fan inte. Så många par som försöker i månader och år utan att bli gravida. Känns som att skolan skulle behöva kliva in med lite riktig fertilitetsförståelse till våra ungdomar.
lycka till med testet nu!
Gud vad spännande med gravtest! Hoppas så på att du får plus på stickan.
Jag har precis haft ÄL, tror jag. Tyckte den kändes lite skum den här gången men det spelar ingen roll tänker jag. Om jag tar ett ultratidigt test borde jag kunna veta den 30:e eller så.
Det är verkligen SÅ irriterande att alla syntom man har är typ samma både om man är gravid som om man ska få mens. Molvärk är ju definitivt ett symtom på implantation men som du säger, kan vara mensvärk. Det enda symtomet är väl typ illamående och jag hade väldigt lite av den varan och dessutom långt senare i graviditeten så man får nog helt enkelt bara snällt vänta.
Ibland känner jag att det är så knepigt med graviditeter och fertilitet att det är helt magiskt att det finns några människor överhuvudtaget. Jag skall iaf säga det att får jag någonsin barn så kommer jag aldrig lära dem det man själv fick höra som tonåring. Det räcker att någon skakar på kalsongerna och tittar på en kvinna så blir hon med barn. Det stämmer fan inte. Så många par som försöker i månader och år utan att bli gravida. Känns som att skolan skulle behöva kliva in med lite riktig fertilitetsförståelse till våra ungdomar.
lycka till med testet nu!
Gick negativt test imorse när jag testade :( Dock är jag på BIM-4 och tog inte är tidigt-test så kan inte utesluta graviditet förens mensen kommer. Men men.
Håller med dig! Så jobbigt att symptomen är så lika. Man får krupp och övertänker. Jag har aldrig mått jätteilla de gånger jag varit gravid. Lite grann bara.
Ja, visst är de sjukt hur enkelt det är för vissa att skaffa barn, en kompis till mig kunde till och med välja vilken månad hon skulle ligga så dem fick bebis i en bra månad. Så orättvist. Och fel att vissa tror att det är enkelt för alla.
Håll tummarna att det ska gå fint för dig fast att ägglossning strulat. Ska bli spännande att hör hur de går den 30:e. :)