linnéa001 skrev 2015-06-21 13:59:52 följande:
Låter som en bra idé. När jag var liten åkte min farmor tåg med mig och resten av familjen tog bilen. Jag vägrade nämligen åka baklänges. Jag vill gärna trösta dig med att det blir bättre snart, men själv slutade jag inte skrika förrän jag fick åka framlänges. Så det var några år av skrik de gånger min farmor inte kunde åka tåg med mig. Inte slutade jag skrika heller utan höll på i timmar varje gång. Var samma sak med barnvagn, vägrade åka baklänges och slutade inte förrän jag fick sitta framåt. Av den anledningen stör jag mig på folk som pratar om att det är så viktigt för barn att få sitta bakåtvänd i vagnen. Alla vill inte det och i vagnen är det ju faktiskt inte farligt att sitta framåtvänd.
Det här med separationsfasen är ju intressant. Har inte märkt något alls på min dotter. Vet inte om det kommer att komma eller om hon haft en väldigt mild fas. Hon är nästan alltid glad. Hon fortsätter ta sig fram på rumpan med ena benet böjt. Klarar liksom inte av att komma till krypställning utan att hamna på mage och då blir hon så arg. Jag ska köpa krypmuddar. Det fick min systerson för han hade lite samma problem och med dem så lärde han sig snabbt.
tack för din berättelse!
jag tycker mycket synd om barnen som måste åka bakåtvända, för att jag fortfarande mår väldigt illa om jag åker bakåtvänd även en kort stund. Som barn kräktes jag även när jag åkte bil, tåg eller buss framåtvänd.
fast dottern har aldrig lidit av det...
med sonen tror jag att det är främst det att han är fastspänd som gör honom galen. han har alltid haft svårt för det, att något begränsar hans rörelser och håller honom fast. han var galen varje gång när jag tog på honom en trång vinteroverall, och precis som jag trodde, det blev bra när det var bara tröja och överdragsbyxor istället.
jag kan inte ens hålla honom när jag ammar: bara stödjer hans huvud och rygg. han måste ligga fritt i mitt knä, annars får han panik.
sedan skulle han nog vaggats till sömns ändå, men han mår illa vid svängningar, det märks!
och dessutom kan han inte ens tröstas av amning, stackars liten.
nej, det får bli tåget!
jag tror att bebisar som hasar fram på rumpan tycker inte att de behöver krypa. varför ska de, liksom? de klarar ju så bra att ta sig fram, och det är ju smidigare att kunna hålla uppsikt i rätt vinkel samtidigt, och man kan även hålla en leksak i ena handen under tiden!
på min dotter märktes det iaf att hon var helt nöjd med detta sättet,så varför skulle hon krypa? onödigt och ointressant, tyckte min dotter.
hon har fantastiskt bra finmotorik och grovmotorik, så det var ingen fara att hon hasade fram på rumpan!