Aprilbebis 2016

[quote=75611766][quote-nick]Sandrull skrev 2015-08-07 20:38:16 följande:[/quote-nick]

Jag känner väldigt lite oro för missfall, kommer tanken som hastigast försvinner den lika fort. Däremot har mina hormoner gått bananas mot ångesthållet, ifrågasätter valet av tvåsamhet och kan känna en jävulsk. irritation mot min partner (kan verkligen inte vifta bort de där småsakerna man annars kan leva med iöht). Det är väldigt jobbigt att tänka så, det känns tabu att känna ångest inför något sånt här när vi skapar något fint men jag har så svårt att slå bort dessa tankar, dem tränger sig som förbi allt annat. Det blir nästan tvångstankeliknande. Ångesten är inte kopplat till barnet, det vet jag kommer bli svinbra, bara mot den livsförändring vi nu skapar. Är kanske dålig på att hanskas med större förändringar i livet :P

[/

Åh, jag känner precis samma känslor. Jätte jobbigt eftersom jag innerst inne vet att det är honom jag vill leva med och skaffa barn med. Men han går mig verkligen på nerverna och jag läser in varenda ord han säger som nedlåtande. Skönt att höra att det inte bara är jag.

Sen blir jag ännu mer arg när han inte förstår mina utbrott :p stackars man!

hej på er

här kan jag nog passa in. har bf mitten april med andra barnet. 7+3 har en tjej på 5,5 år.

gjort vul för att se att allt sitter där det ska då jag hade utomkvedshavandeskap för 18 mån sen.

är dock inte vidare orolig för missfall... vad jag vet. däremot är dagarna extremt långa då jag har illamåendet från helvetet (dock inget kräk so far) och i kombination med att jag har ångest syndrom sen många år så blir det moment 22. det triggar varandra och så lägger vi till hormonerna på det. vill inte tänka på mat för det gör att jag mår illa, men äter jag inte så blir jag ännu värre.... resultatet blir en skakande, gråtandes fru som maken inte vet hur han ska hantera.

när jah väntade dottern låg jag hela semestern i skuggan och åt gröna äpplen... det enda som hjälpte att dämpa illamåendet. denna gång är vattenmelon ett stöd, men funkar inte helt. har fått lergigan comp sen några dagar men är inte helt övertygad om att de är bästa piller för mig. får ge det helgen å sen ta ett samtal med husläkaren min på måndag. kanske är det kombo med andra mediciner som blir pajas...?

känner mig otillräcklig, uttråkad å isolerad, samtidigt så kan jag inte göra annat än å lyssna på kroppen å göra som den vill.

någon som känner igen sig?

Jag vill också hoppa in här! Har plussat och verkar vara i vecka 5 (4+3), BF 12/4. Det är andra barnet, har en son som är två år, men det känns väldigt spännande ändå :)

Har en rejäl bunt med MF i bagaget så jag tar inget för givet och ser fram emot ett tidigt VUL den 24/8.

(Är gärna med i FL-gruppen också, men jag har lite dålig koll på hur det funkar. Har ansökt iaf! :) )

Hur nojig får man bli?? När känner man sig lugnare? :/

motettplus.blogg.se/2015/august/svagt.html

Hej och grattis alla som plussat! Själv har jag beräknad BF 1 april med tredje barnet. Liksom de två tidigare graviditeterna så har jag blivit diagnosticerad med hyperemesis gravidarum (hg). Har varit inlagd med dropp senaste dagarna och fått Zofran och Lergigan utskrivet så förhoppningsvis får jag behålla nåt framöver.

Hej! 
Fick plus på stickan imorse :)
Vi är 23 respektive 29 år och första barnet för båda :) Har varit oskyddade i ett år men på andra ordentliga försöket nu med äl-stockor och fokus så tog det :) 

Grattis alla, kramar :)

Grattis!

Hoppas du mår bättre snart :)